Vilken trevlig kräftskiva!



1 down, 2 to go...
Påsken - godisets högtid
Ser ni? Det finns massor att göra och alldeles för lite tid för att sörja! Dessutom är det ju Påsk och godisets högtid :) Dvs om man är ett lyckosamt barn utan en pappa med den värsta godissmaken: Marmeladbollar!
Hare gött och massor med fred

Hillevi laddar....

.... and OF she goes!! I en ryslig fart... :)
29/3 2010
Jag är rödhårig
Fred
Goaste gubben i stan

By Anna Mathsson with help from Madeleine Börjesson!
Btw, that's a very good blog!
Peace and love from Madeleine
Morgondagen
Ha det trevligt fram tills dess
Fred
En liten brödbit i ett trikålinne
Jag vill så gärna lägga ut låten som Gräs komponerat åt oss men jag vet inte hur man göööör! Det är frustrerande! Kanske kommer detta lösa sig så småningom...? Vi får se.
Just nu borde jag plugga naf alväj tiks NO! Men jag känner att det inte är rätt tid för det.. jag känner att det är tid att blogga och jag känner att jag inte har något att skriva om :) Ibland kan livet vara bra knepigt. Men det här blir ju också ett inlägg, om än ett värdelöst sådant!
Vår TV hackar, mina tår fryser och jag åt en semla efter middagen. Det var riktigt mycket grädde på en väldigt liten brödbit. Lite som en tjockis inklämd i ett trikålinne.... eller nej... det stämmer ju inte.. men det lät trovärdigt :)
Fred



Början på en ny era!
Jag har hört av vissa att vår blogg är lite tråkig eftersom att vi uppdaterar för sällan och för att vi har för få bilder. Detta mina vänner, bekanta och främande ska vi ändra på, här och nu! Jag hade tänkt inviga denna ändring med en härlig samling av bilder från blandade tider i det förflutna... Tjeckien....
Förresten, jag älskar att springa och hoppas att jag alltid kommer ha ben med knän på och fötter nedtill :)
Och oH! Jag kom på en annan sak också! Gräsmattorna har skrivit en sång till oss... och vi är smickrade? Jo! Det klart vi är smickrade.. och en aning skrämda. Men den är väldigt fin och en riktig hjärnretare. Om gudarna vill kanske den kommer upp på bloggen så småningom..
FRED
Piskarna har börjat sin vårdans
Visst känner ni hur våren kvittrar bakom knuten och lyser med sin sol i våra blekgula nackar? Jag tycker verkligen att den är på gång nu. Allt tyder på att Fröken Vår är närvarande: Snön rasar ner från hustaken, istapparna droppar sakta bort i solens glans, de små grönludna knopparna svajar i de spröda grenarna och piskarna har börjat sitt vårgnabb. De är ovanliga att se men om man lyssnar tillräckligt noga kan man höra dem kvittra i buskarna:
- så du tycker alltså att jag ska behöva betala böter gör att min kropp inte reagerar bra på mjölk?
- Eller så kan du se grejen som en sarkasm på alla moderna rasteologier?
Jaa, allt är som det ska vara på våren, frid och fröjd men även stoj och strid.
Jag hälsar dig Fröken Vår, jag hälsar dig välkommen till Sverige!
Fred
Jag hälsar er, folk av Tyskland
Jag måste erkänna att jag är lite besviken. Jag tyckte Jesper sa att LilleVi skulle börja videoblogga och därför säkra bloggens framtid... men när jag helt spontant och slumpmässigt kommer över en dator med internet finner jag att detta inte har skett...
Jag har hittat ett par ascoola blommiga byxor som jag inte köpt och äntligen funnit ett par röda ballerinaskor som jag har köpt. Nu är jag så trött att jag håller på att somna på tangentbordet som förövrigt håller på att jävlas med mig. Ingen knapp är ju där den ska vara på en mac!
Fred
Rättvisa och jämlikhet!
Pizzan tex. Vissa älskar pizza och ser därför den som något positivt medan andra, ser den som något motbjudande. Dessutom finns det ju coktaildrinken och ölen vilka båda är både positiva och negativa. I för stor mängd är de ju rent av farliga för hälsan! Och sen kommer vi till frågan om emosen som också finns som smiley. Jag skulle vilja påstå att denna gubbe är kontraversiell... (jag vet inte om det ordet passar in i den meningen men det lät bra)
Hur som helst. Det jag ville komma fram till var att samhället, i det här fallet Skype, vill påverka oss människor till att bli positiva. Majoriteten av alla symboler de har är ju onekligen trevliga, färgglada krumilurer som är till för att uttrycka glädje och lycka. Tänk på de stackarna som är olyckliga, vemodiga och arga. Har inte de lika stor rätt att uttrycka sina känslor som de som är glada? Är inte alla värda lika mycket och förtjänar samma förutsättningar?
Jag behöver sova och Erik behöver komma tillbaka och blogga... jag känner att jag inkräktar på hans hörna genom att skriva det här inlägget..
Jag är en tragisk föredetta sjuk människa som missbrukar kakor.
Fred
Kan livet bli mycket bättre?
Fred
Ett rop på bekräftelse och uppdatering
Snälla? Kan någon vänlig själ som var på mötet ikväll berätta för mig och alla andra, mindre lyckosamma människor, vad ni gjorde? Är det sant att ni sprang ett varv runt långsjön? :o Och är det sant att Jesper och Marie dansade nakna på isen runt en eld medan de sjöng en hejjarramsa för att peppa er?
Jag tror jag tar en extraextra stor kaka med mjölk tills någon hör min bön och svarar. Det skulle vara trevligt om lite detaljer fanns med så jag kunde få mig en bild över det hela :)
Fred
Tugga grus
Förresten? Kan man säga att kakor är saftiga eller gäller det bara fluffiga bakverk? I så fall, vad ska man säga om kakor? Krispiga? Då tänker jag bara på hur det känns att tuggar grus och det är ju inte så gott.
Vad en isolerad exsjukling gör en grå söndag i slutet av februari
... Aja, nog om det! Eftersom jag inte är så sjuk längre men ändå har besöksförbud ska jag nu baka kakor. Enormt stora saftiga ckokladkakor som jag sedan kan trösta mig med... dessutom tror jag vi har glass i frysen :) Och en Disneyfilm är aldrig något dåligt sällskap.
FRED

Sjuk med telefonförsäljare som sällskap
Men vet ni vad jag har märkt? Det ringer apmycket på hemtelefonen på dagarna! Det är massor av olika försäljare som aldrig vill ge sig. Är de körda i bollen eller? Hur många är det som är hemma mitt på dagen egentligen? Jag kan meddela att de har blivit riktigt skrämda idag när de har ringt och jag svarat. Jag låter som en blandning mellan Elvis, en valross och kille i målbrottet som stammar.
Usch, det är så frustrerande att inte kunna göra någonting... men nu har jag ialla fall upplyst er om min deprimernade situation.
FRED
VETEMJÖL

KAN MAN BAKA KAKOR AV
Myshelgen i en perfekt sumé
Ufona kanske inte var riktiga utomjordingar men de liknade banne mig inte något svenskt satyg. Det gnistrade och lös ifrån skogen och mullrade.
När vi kom fram till stugan fann vi dörren överbelamrad med smaskiga kakor... de hindrade oss dock inte från att komma in i stugan. Allt vi behövde göra var att skicka in kakmonstret så var problemet löst. Resten av helgen förflöt ganska lugnt men Jesper skrämde upp både sig själv och oss åtskilliga gånger. Han är en riktig fegis den mannen!
Dessutom fick Hillevi och jag tömma dasstunnan... en upplevelse jag tror vi helst hade varit utan. Det visade sig att de handtag som fanns inte var mer än två hål rakt in i monstrets illaluktande mage som olyckligtvis, för oss, var lite överfylld.
Det här var bara en kort sumé över de två dagar Pisket daskade men den duger fint åt er :)
FRED


















Vårtor på fötterna som vägrar att försvinna
Tja nu när jag ändå har kommit igång är det väl lika bra att fortsätta skriva, eller? Jag kan berätta för er alla att fyra glada piskare hade nationellaproven i svenska idag... jag menar Alla glada piskare.... förrutom Eddie och Axel då... för de är ju små.. jag menar mindre... yngre.. minst... yngst! De är yngst.. och yngre. Och ganska små också faktiskt.. men det hör inte hit. Vi, resterande, äldre piskare, hade nationella läsförståelse. Tyvärr glömde jag bort allt som lärarna hade sagt innan: "Håll er till de rader som finns, tydlig styckindelning, tänk på att inte sattsa allt på G - frågorna..."
Men men, det finns värre saker i livet. Tex kan man ha massor med vårtor på fötterna som aldrig vill försvinna (jag har ju inte det, så att ingen missförstår, men jag tänker på alla andra stackare som faktiskt har det), vara sugen på godis hela tiden och aldrig få något tills den dag man i sin desperation snor ett barns godispåse, ha något på ryggen som kliar som man inte når och ingen assisterande hand finns i närheten... Jag kan rabbla på i evigheter men det enda vi kommer komma fram till är att livet suger och då blir ingen glad :)
Låt oss istället fokusera på det soliga och trevliga... Som att jag har en grymt fin ring som jag älskar, min syster är i London och jag har hela hennes kvarlämnade garderob till mitt förfogande, att jag sprang i 7 minus igår.... det kanske inte var något possetivt då men efteråt var jag väldigt nöjd. Det är bara att fundera lite så kommer man på de där små sakerna som gör en glad! Och glöm allt det där om vårtor och godissug för det är bara bajs.
FRED
Lagom långt och innehållslöst
FRED