Att sno eller att icke sno ett potentiellt barns godispåse

Hejsan hoppsan allihopa! Idag har jag och min kusin snott ett potentiellt barns godispåse... Barnet är potentiellt eftersom att vi aldrig såg det. Men däremot såg vi dess lockande godispåse och föll för den förfärliga frestelsen. Det här är inget vi är stolta över så det är inte därför jag skriver det på bloggen utan för att uppmana alla att INTE sno någons godispåse! Speciellt inte ett potentiellt barns. Skuldkänslorna blir er övermäktiga... Fast å andra sidan var godiset som låg i påsen extra gott och vi kan nu kryssa för en ruta på vår "attgöralistainnanvidör" [karin, min kusin, invänder att vi inte har några skuldkänslor alls, som faktiskt är sant.. men det låtsas vi inte om. Egentligen ligger vi på golvet i outhärdliga plågor just nu... eller som Erik Borgman en gång sa: "Sitter nakna under diskbänken och ojjar oss medan vi kallsvettas och gungar fram och tillbaka med huvudet mellan benen"]

FRED

Den magiska klossen

Åååh vad jag längtar tills på söndag! Har någon listat ut vad vi ska göra på "The one and only"-mötet? Jag vet... kanske... dvs om inte Jesper lurat mig. Men eftersom han aldrig luras är det ju lugnt.. jag vet.

Vet ni vad jag och Ilona råkade utför igår? Vi var i skärholmen för att köpa presenter till Moa och Josefin (Josefin fyller år idag faktiskt! GRATTIS!) och mitt i vår desperata idétorka haffade en försäljare tag i våra pekfingrar och drog med oss till sitt stånd där han putsade våra naglar spegelblanka... utan något som helst medel!! WOW säger jag bara. Mitt pekfinger och Ilonas långfinger, som blev de två utvalda till hans experiment, blänker som aldrig förr och jag ska aldrig måla nagellack på den igen! ALDRIG... kanske någon dag...Nu har jag lite ångest att vi inte köpte den där slipklossen, vi fick ju extrapris och allt...! Det var verkligen magiskt.


David after Dentist


Dagen... eller snarare gårdagens möte



Till den här videon finns det ett passande citat:

"Idioter, varför finns det inga kvoter, för idioter" - Markus Krunegård Den Store


Far, jag kan inte få upp min kokosnöt!

Tidigare idag fick vi i bloggruppen ett sms från vår hängivne ledare, livspedagog och vän Jesper som bad oss att skriva ett inlägg när vi kom hem från skolan. Detta var dock endast Hillevims som tog fasta på men jag måste meddela att jag hade planer på att göra det men att de byttes ut mot lite SvampBob och nachochips. Senare på kvällen försökte jag knäcka en kokosnöt från balkongen men kunde efter fjärde försöket konstatera att det inte räckte med att endast släppa den då snön var för mjuk. Den femte gången var jag så arg att jag sjöng "far jag kan inte få upp min kokosnöt! Inte ens med hammare och spik!" och sen drämde jag fanskapet i backen med en duns och ett smack och sen var det klart. Jag tror jag aldrig lyckats knäcka en nöt så elegant förut!
Resten av kvällen spenderades med kokos i munnen och topparna av två palmer i varje hand. Nu kanske ni undrar varför jag kapat av dem från sin stam och då kan jag berätta att det faktiskt inte var jag utan en annan familjemedlem som ville få plats med sina jakttrofeér från Afrika. Jag räddade dem faktiskt bara från ett grymt öde av kompostering mitt i kalla vintern och har nu adobterat de små grönskande liven. De har klämts ner i en kruka med vatten och står nu i mitt rum tillsammans med en annan palm som jag räddat från halshuggning.
Det är jag det, en vän till naturen och dess gröna under :)

Hejsvejs!


Min extreemt fina kokosnöt efter knäckning


Häftigt


Kungligt "i"

Jesus vad tiden går fort! Snart en vecka sen S.N.Ö. Men samtidigt som tiden verkar gå ovanligt fort vill den ändå inte traska på tillräckligt fort för att nå Söndag! Dagen vi alla väntar på... det första mötet på det nya året, barababaaamp! Lite smått dramatiskt..
..Det irriterar mig lite att ingen skriver men som jag sa förut har jag inga uppmuntrande pepptal till hands för tillfället. Vår gäsbloggare däremot är en frisk fläkt som kommer med fina videoklipp och snitziga komentarer... men vem är denna person? Hmmm.... Någon som vet? Höh... Jag vet! Fast jag är säker på att de flesta av er andra redan har listat ut det själva, inte sant?
Och så har vi då designen, hur blev den egentligen? Jag gillar kronan över i:et men bakgrundsfärgen... ? Jag vet inte riktigt... Aja, de ä bar å kör på!

Hare gött!


Hej å hå! Upp å stå!

hahahah! Hillevi och jag tänker lika dant, roligt va? Ingen har typ skrivit på flera dagar och så är båda inloggade samtidigt och skriver var sitt unika... unikt... inlägg. De ä helt otroligt! Det är de rätta takterna det!


Ta i nu gubbar!

Vi är sämst på att uppdatera, sämst sämst sämst! Nananananaaaaa! Trallalallalaaaa! SÄÄÄÄÄMST!
Har alla de som inte redan fattat det på grund av inläggstorka nu förstått att vi ligger nedslagna i Saharas öken utan vatten eftersom att alla våra läsare har givit upp hoppet om fortsatt liv?
Okej att vi hade för kul för att skriva under S.N.Ö men nu är det väl ändå skärpning!? Eller tänker ni lämna oss åt den kliande sanden och låta våra tungor skrumpna ihop i munnen på oss och alla förhoppningar rinna ut i form av uttorkade slemklumpar då vi har för lite vätska för att tala och ens tänka? Förstår ni alvaret i situationen nu?

Hur som helst. Idre, S.N.Ö, kunde inte ha varit bättre! Jag är sååå olycklig eftersom att det är över att det gör ont i magen och dessutom vet jag att jag inte är den enda som saknar Jesper, allas lilla guldklump som vi har saknat så oerhört när snön har yrt i 40 minus runt öronen på oss och han har legat på stranden på Kanarieöarna och stekt. Vi har så mycket att berätta för dig Jesper!

Hela veckan i Idre var fantastisk... med vissa undantag som inte behöver nämnas allt för högt. Hillevi och jag försvunna i bastun... Douglas vredeutbrott då vi busat lite... vissa otäcka vurpor både i backen och på torra land och andra klantiga förteelser.

Förresten! Vad har hänt med allt material från veckan? Alla bilder och filmer? Och så måste vi inte uppdatera resans vurpor! De var ju många och eleganta och helt klart värda att förevigas på internett för all framtid. 
Dessutom tycker jag att vi borde berätta om vårt/våra bus mot Musmattorna som var så genialiskt/genialiska. Inte sant? Det finna massor att berätta och alldeles för få aktiva bloggare! Ta i nu gubbar! Mina pepptal börjar bli tjatiga och mer avskräckande än uppiggande så det är verkligen på tiden för ett rejält uppryck!

Och för att avsluta detta inlägg så snyggt som möjligt citerar jag en reklam från trestolsliften i Idre:

"De ä bar å njut!"


GOTT NYTT ÅR! IGEN!

Nu ska vi fira nyår så det smäller!

Hare gött alla gudommliga läsare som tragiskt nog är inne på vår blogg på nyårsafton! :)

/Madeleine, Hillevims och Illis

2010 - Mot oändligheten och vidare!

Ojojojoj! Jag kom genom det förra inlägget på att det är Nyårsafton imorn! Ett nytt nummer att komma ihåg. Det är precis som när man fyllt år; man fortsätter skriva sin gamla ålder över allt. Nu måste vi vänja oss av med 2009 och välkomna 2010. Har ni tänkt på att det här året aldrig kommer komma igen... det har gått till historien och kan på inga vis göras om. Det är skrivet i sten och kommer förbli det tills den dag någon kommer på en tidsmaskin. Men hur stor är sannolikheten för att någon i sådanna fall skulle vilja resa tillbaka till detta år? 2009? För vad för historiskt och viktigt har hänt i år? Det är faktiskt en intressant tanke....
Dessutom måste man ju komma på sånna där nyårslöften också. Sånna där saker man lovar för att senare kunna bryta.
 Jag undrar vad jag ska ta... något lätt tror jag. Förhoppningsvis glömmer mina vänner helt enkelt bort hela grejen och ingen av oss behöver tynga vårt samvete med krav på en förbättring av något slag... men å andra sidan! Varför måste man ta löften om förbättring? Man kan väl lika gärna lova att inte knyta skosnörerna lika snyggt eller att inte borsta håret på morgonen... om man nu gör det. Eller varför inte ta ett löfte på att för första (eller andra eller tredej eller fj...) göra något busigt och ovanligt. Något lite halvelakt och egoistiskt?
Fast nej, det skulle ju inte funka. Människan vill ju skapa en bättre värld, eller hur? Det är vårat mål i livet; Att ha gjort något bra för någon annan och vara tillfreds med sig själv.... Fast samtidigt är det ju självklart viktigt att ha haft sjuhelvetes skoj också!!


Gott Nytt År!

Jag måste bara säga att det här är skandal! Hör ni vad jag säger? SKANDAL!! Varför har ingen skrivit sen i förrgår? Har vi någon ursäkt? Det hoppas jag verkligen för det här liknar banne mig inte bloggruppen! Våran engagerade och entusiastiska bloggrupp? Huh?
Jag förstår inte vad som har hänt... Är vi så upptagna av oss själva att vi inte ens hinner skriva ett litet yttepytte inlägg till våra trogna läsare? Vad är det för tack? Jag menar, de är ju tack vare dem som vår blogg har något syfte! Inte sant? Nu hoppas jag att vi skärper oss.... jag får ju hjärtklappning för alla morötter på jordens skull! 

Och med detta uppiggande inlägg vill jag önska alla läsare och Piskare ett riktigt Gott Nytt År! ... samt rejält med pisk, såklart! :)  

Hallelåja

Min syster Ellie är verkligen onaturligt gullig idag. Hon gav mig frukost på sängen! Hör och häpna... Dvs mycket.
Jag känner att jag inte har något av intresse att skriva om... förutom personligt skvaller som ni skulle älska att få höra. Men som ni tyvärr går misste om eftersom att jag är en hederns person. Om ni vill höra hemligheter ska ni istället kontakta Hillevims eftersom att hon inte kan hålla någon för sig själv.

Det kan vi kalla dagens tipps!

För skvaller och hemligheter: Kontakta Hillevims!

Nej vet ni vad! Jag måste ge ett meddelande till Eriks Hörna och säga att man fattar inte ett jotta av dina inlägg! Du kanske borde knyta ihop dem på något vis? Eller är det bara jag som ligger och guppar bakom flötet :)

Hej svejs!

Förresten: Vad tycker ni om designen? Vi vill veta djupa invecklade tankar så som ytliga åsikter om allt från färgnyanser till en svart minimalisk fläck i vänstra hörnet längst ned snett ovanför den yttepytte smala randen av vitt.


Jag är sämst på att sova

Jag är sämst på att sova

Entusiasm!

Hej alla förtjusande gulliga supersexiga, snygga, bedårande söta pjoffsinoffsor och plinkiplonkar och tjoffagluffar! JAG ÄR HEMMA FRÅN STUGAN! Wohooo..... Och jag har massor med härlig fakta att dela med mig av.
Tex har jag insett att jag inte är så bra på snowboard som jag trott... höh. Om vi varit i Idre på SNÖ hade jag garanterat fått "den värsta vurpan" tröjan... (varje dag utdelas en tröja där det står något förnedrande till den som gjorde den värsta vurpan och så måste man ha den på sig hela dagen... eller det är iaf vad ryktet har sagt). Det tog ca 45 minuter för mig att ta mig ner från en backe. Men till mitt försvar måste jag säga att den inte var pistad och att det var nästan 2 meter djup fluffsnö som envisade sig med att komma in överallt.
Dessutom har jag insett att det faktiskt aldrig har varit något fel på min längdskidåkning utan att det är pjäxornas fel! De ger mig fruktansvärda skavsår och tvingar mig att säga alla möjliga tänkbara hemska saker som handlar om helvetet och djävulen. Jag prövade att variera det med blommor, granar och stubbar... men det var inte lika effektivt, tyvärr.
Julklapparna var många och fina och i vissa fall likadana. Men jag blev glad ändå. Man kan ju inte ha för mycke av en sak!....


Imorn är det min bloggdag och då ska det bli poesi! Om jag inte kommer på något bättre att skriva om dvs.
Jag tycker att alla medlemmar i blogggruppen har skött sig utmärkt och måste påpeka den tydliga och ibland övernaturliga entusiasmen! Mycket bra! Det är med ett glatt humör man når toppen... eller med djupa tankar om livet och den största frågan av alla: Kärlek... blablabla.

Puttra fläsk och stek en gris <3

Dagen före dagen före doppardagen!

Jaha ni! Jag kom just på att det faktiskt är min tur att blogga idag, wohooo! Inte för att jag direkt har tid men ett litet inlägg kan jag väl slänga in. Ni förstår, jag bakar lussebullar för fulla muggar och det går inte så där jätte bra. Jag menar, jag hade i allt som skulle vara i... men kanske lite i fel ordning? Nu ser det i alla fall ut som en stor klup med massor av mindre klumpar som i sig har massor med mindre klumpar i sig... det låter fel va? Men det löser sig nog... så småningom. Jag låter den ligga och tänka på saken för tillfället så kan jag själv passa på att skriva till er kära läsare! :) Sånt går väl hem hos er? Öppet fjäsk.. eller? Jag brukar själv falla för det väldigt ofta så någon in/påverkan måste det ju ha! Heter det föresten inverkan eller verkan? Sånt där tycker jag är knepigt.... 
Aja, igår hade vi ju Rimstuga! Det hade potensial att bli roligt men någonstans där i mitten, när Sigge och da' gang flög till Konsum för att köpa varor som kunde fylla deras magar, sprack det och frammåt nio gittade de flesta Piskarna utan vare sig rim eller julkännsla... Bättre lycka nästa år!
Men som ni lagt märke till har iaf bloggen fått en juligare och finare header tack vare Moa och hennes syster.
Nu börjar jag få lite ont om tid, ska nämligen åka till stugan i fjällen om två timmar och har inte packat än... eller slagit in paket... eller bakat klart lussebullarna.... Oups! Vad har jag gjort egentligen? Varför förvarnar ingen en om hur svår julen är? Helt plötsligt utsågs jag till pyssel och bakfixare... vem kom på den idén? Jag?
Aja, ett tipps från mig är att se mycket disney under julen för det ger en tillbaka lite av den där barnsliga känslan av julmys man hade när man var liten.

Alltså! Dagens tipps: Se mycket Disney för att få tillbaka barnet i dig.... dvs, om det inte redan har tagit dig i besittning.

God Jul och rejält med pisk önskar jag er alla /Madeleine

Resumé av dagen

Dagen har varit sjukt bra! Så jag känner mig helt enkelt tvingad att skriva och berätta om den för alla ni okunniga, oförstörda och olyckliga varelser som inte var med. Inget illa menat.

Dagen började med att jag försov mig och missade två fucking bussjävlar. Som tur var hade Ilona varit för upptagen med sitt nyfärgade hår (som btw blev fabulous!) och ockå missat bussen/bussarna. Hur som helst. Vi anlände till Östermalm lite snurriga och snöiga och letade reda på Sturegallerian där vi hade hört att Jesper jobbade... eller? Vi var inte säkra men tog mod till oss och tryckte på en knapp bredvid dörren... ingenting hände... därför tog vi upp en teknisk sak som vi faktiskt visste hur den fungerar och tryckte på en annan knapp. Jesper svarade på sin mobil och kom nerskuttandes från övervåningen för att låsa upp porten åt oss, den lilla gubsilubsen!
När vi kom upp till hans kontor blev vi smått förvånade över vilken klass och stil det var på stället. Jag menar, okej att det är Östermalm men det garanterar ju inte rinnande vatten och koskinsmattor. Eller hur?
Men till vår stora förvåning fanns både och med mera! För där fanns även massor av godis, tidningar, mjuka stolar, läsk, skvallertidningar och pinsetter.... Åtminstone en pinsett som visade sig vara väldigt asnvändbar mot en sticka i foten. Dock behövde den lite hjälp ifrån Hillevi, Jesper, Ilona och en nål för att klara den svåra uppgiften att få ut den lilla vassa träbiten som borrat sig in i min fot.
Aja, när vi inte åt godis, drack läsk och drog ur stickor tog vi några hårda och svåra beslut om bloggen (som ni kan läsa om två inlägg längre ned). Jag är mycket nöjd med min del av det hela eftersom att jag får vara lite i bakgrundskulisserna tillsammans med mitt kreativa sinne och inte allt för mycket ansvar. Det passar mig perfekt! Erik och Elsa däremot fick riktiga toppämnen som måste vårdas med omsorg för att fungera.
Erik kan ni finna under rubriken "Fråga Erik blablabla" som inte blivit aktiverad än men som jag gissar tar fart nästa söndag. Elsa är vår infoansvarige och henne kan ni vända er till om ni har några frågor om något utöver kännslor och andra djupa katigorier som Erik tar hand om. 
När godiset var slut och stickan urdragen begav vi oss ut på stan och shoppade de sista julklapparna. Mötet på kvällen var otroligt roligt och ingenting speciellt hände förutom att Abrasch gjorde ett portträtt av ett snoppaket i marsipan, väldigt fin avbildning!
Vi hade dock så trevligt att vi drog ut på mötet med en timme och när jag, Ilona och Eddieponken skulle ta bussen visade det sig att den inte gick förrän om en halvtimme... Det blev för mycket så vi gick istället och jag mulade Eddie och han puttade ner mig i en snödriva. Sen berättade han om sitt kärleksliv.... om man nu kan kalla det det... och vi fyllde i ibland med "Usch Eddie!" och "Du är sjuk i huvudet" mm.

Nu tycker jag att ni har fått en större inblick i dagens händelser och hoppas att ni inte känner er lika okunniga, oförstörda och olyckliga längre. För det är ju det scouting går ut på: Att få alla att känna sig delaktiga! :)


Nyare inlägg
RSS 2.0