Här igen, Ja. Jag har varit borta, men som jag skev tidigare är jag fortfarande lycklig. (Dragonage har inte lyckas förstöra det lilla liv jag har kvar än) Men det ska vi ändra på!
En del (En person) från förra inlägget kommenterade hur svårt det är som tonåring det är att finna sig själv. Jag kan inte hålla med mer.

Som tonåring har du näst intill jämt ständiga funderingar på vem du är och varför. Den lilla lycka och självkänsla du har (ibland) försvinner lika snabbt som den kommer. Vissa veckor badar du i kompisar och liv. Andra går du och lägger dig ensam 11.30 en lördags kväll. För de som krisar riktigt hårt rekommenderar jag att konfa dig på vässarö. Det är så mycket mycket mer än en konfirmation. Men de flesta kan ju inte det.

Jag är rädd att tonåringsfunderingar och osäkerhet inte kommer försvinna förens man paserat hela detta super-hormon maxade-skum kroppsutveckling o.s.v stadiet. Ungefär som finnar... Med här finns en sak ni kan fundera på, det är bara inte ni, eller du! Som är frågande. Alla tonåringar är det! (Alla) Kanske inte alltid, men lika ofta som ni.

Det bästa sättet att hitta sig själv är att söka, (Bulta! Så ska dörren öppnas) pröva saker, lås aldrig in dig. Var alltid öppen. Förändra dig själv. Men vet ändå vad du vill. Det kommer till slut. (Självkänsla!)

Erik af Pisket. (Lyssna på "Paper Wings" Med Rise Against. Enastående text om det här)